High and Low and Inbetween

I recalled the phrase from a song while reading these following dreamdays. For some reason they are also related to one other, by a coincidence I guess. Or maybe I saw this relation just because I happened to recieve them at about the same time (by email). I have sent out a bunch of dreamday-emails to my colleagues here at Riksutställningar in Gotland and about four people have responded so far. I am hoping for more!


What the song and these two dreamdays point at is what is "inbetween", the "waiting room", just after or before something is going to happen. It is a beautiful thought that the nicest moment is not actually when we are in the middle of something but rather in those moments that we usually forget...

The first one took some weeks for my colleague to submit. I had almost given up when one day when I got back from lunch I saw an email with the title Drömdag in my inbox.

I was happily surprised, and even more when reading it. It was one of the most sensitive and thoughtful dreamdays I had recieved in a long time. I can tell the amount of thought this person has put into it. It is not a spontaneous dreamday caught from a bypasser on the street. It is a dreamday which is as result of both thoughts and dreams.

Well enough analysis now. Here is the dreamday: There is also a picture attached to it. Read and enjoy:



Drömdagen är från två drömmar som jag burit med mig i många år. Den ena är en lyckodagdröm som vill att det ska kännas en dag. Den andra är en märklig nattlig dröm som jag minns.
Jag vaknar i ett stort trähus på landet en kall solig höstlig söndagsmorgon. Fönstret står lite på glänt och den stora sängen är fylld med kuddar, täcken och ungar och kärlek. Det är mina barn och hennes barn i en salig blandning. Just nu är det nästan helt tyst på ovanvåningen. Bara hunden som rör sig där nere. Jag ska snart sätta på radion och göra frukost innan larmet och all livsvilja vaknar till liv igen. Bara ligga sked en stund till och lukta i hennes nacke innan allt ska göras.
Jag känner mig lycklig för allt är i ett enda ögonblick helt perfekt. För mig.
Senare på eftermiddagen ska jag dö. Jag vet inte hur jag dör. Och jag är inte rädd och det gör inte ont. Men jag följer med någon ner under jorden och vi står framför en mörk dörr. Det är en fest därinne. Och det är min fest. Alla. Precis alla som jag träffat i mitt liv är där. Och alla är på världens bästa strålande humör. Och alla är så snygga som dom bara kan vara. Snyggaste och bästa dagen i sina liv. På min fest. Och jag hinner bara gå runt och hälsa på alla. Och alla tar i mig och kramar om mig och ger mig komplimanger.
Vilken märklig fest under jorden. Att alla är där? Vilket märkligt sätt att dö.
/Tore

PS Bilden är en sån där nyckfull bild som tillkom när man följer med på äventyret. Eller nu var det min mellandotter som träffade ett gäng fotgrafer på kulturnatten 2007. Jag var inte med. Kanske är hon den någon som visade mig vägen till festen under jorden…

---------------------

And here is the other dreamday that I got from work. It started off quite mysteriously with just an image: "Open for interepretation", it said.




Then a few minutes later, a short complementary note arrived as well...

Vill man lägga till en text kan man skriva så här:

Jag njuter av övergången när nåt stort och viktigt ligger bakom mig och nåt annat viktigt väntar en bit bort. Mellanrummen i livet. I såna ögonblick kan nu vara ganska länge. En sån dag är min drömdag.
/MJ